BLÄCKET

Här får bläcket flöda fritt. 

Tankar och funderingar skrivs ner och blir till texter. 

Jag delar mina ord och min syn på hundar och hundträning. 

Dominans! 


Dominans är ett begrepp som blivit väldigt missförstått inom hundvärlden om du frågar mig. Jag får ofta höra ”han är så dominant” och liknande men att vara dominant är ingen egenskap utan ett beteende som endast kan uppstå om någon ger med sig. Låt mig förklara det närmare. Vi tar det från början.


Dominans betyder företräde. Dominans är inte en egenskap utan ett beteende. Dominans är helt situationsanpassat och måste alltid vara i förhållande till något. Dominans kan endast uppstå om den andra individen ger med sig och du får bestämma. Vi tar några exempel:


Jag har två katter, en vit/grå som heter Arya och en svart-tigrerad som heter Crazy. När dem får mat (framförallt blötfoder) rusar båda till matskålen men det är ALLTID Arya som äter först. Crazy sitter alltid på sidan av och väntar snällt tills Arya är klar. I den situationen är Arya den dominerande för att Crazy tillåter henne att vara det. I andra situationer skulle jag säga att Arya är den som till 90% går sin väg.


Två hundar är i rastgården och leker, Flip och Ice. De har en boll. Båda springer fram mot bollen och när de är nästan framme morrar Ice till och Flip viker undan. I den situationen är Ice den dominerande då Flip tillåter honom att få bollen. Men det här betyder inte att Ice alltid är dominerande och alltid är den som får bestämma.


Det är fredagskväll och du och din sambo sitter i soffan och ska se en film. Du vill se en thriller och din sambo vill se en komedi. Den här kvällen låter du din sambo bestämma och det blir en komedi. I den här situationen har din sambo varit dominant då han/hon fått bestämma för att du tillät det. Betyder det att din sambo alltid är dominerande, dvs alltid är den som bestämmer?


Så, efter att ha läst detta.. Har du en dominant hund? Nej, det har du inte. Du kanske har en hund som är dominant i vissa situationer men då är det för att den andra individen tillåter det. Och kom även ihåg att det alltid måste vara i förhållande till något. En hund kan inte ”gå runt och vara dominant”. Jag hoppas att ni efter att ha läst detta har fått en annan syn på vad ordet dominant innebär och vad det faktiskt betyder. En hund kan däremot ta resurser – men det är något helt annat och något jag kommer skriva om längre fram.

Var lägger du ditt fokus? 


Det är en fråga som jag anser är rätt viktig och meningsfull när det kommer till våra hundars beteenden och hundträning. Något som vi faktiskt bör lägga en extra tanke på. Var lägger vi vårt fokus? Lägger vi fokuset på det vi uppskattar hos våra hundar eller lägger vi fokuset på de saker vi tycker mindre om eller tycker är jobbiga? Låt mig ge ett exempel…


Låt säga att du ska iväg och träna med hunden på en hundkurs. Du har proppat fickorna fulla med godis, du har med hundens favoritleksak och träningsvästen är på. När kursen drar igång är din hund helt ofokuserad på dig. De andra ekipagen är så mycket roligare och så mycket mer intressanta. Hur mycket du än försöker få din hunds uppmärksamhet kastar den som hastigast en blick på dig för att sedan fortsätta sitt fokus på de andra ekipagen. Du fortsätter att kämpa på, halva lektionstiden har gått och din hund är fortfarande lika ofokuserad. Ditt tålamod börjar tryta. Du tittar på de andra ekipagen som gör övning efter övning tillsammans med viftande svansar och stora leenden. Hur mycket du än försöker få igång din hund med både godisbitar och leksaker så är den lika omotiverad. Nu är lektionstiden slut och du har precis satt dig i bilen. Vad känner du?


Känner du frustration över att ni inte lyckades genomföra något moment? Hur tråkigt det är att ha en sådan omotiverad hund? Varför fungerar det inte för mig men för alla andra? Eller…


Känner du hur duktiga ni var som lyckades vara bland andra hundar och människor hela lektionstiden? Funderar du på vad du behöver göra annorlunda tills nästa gång? Lägger du ditt fokus på hur du vill att det ska se ut och vad du kan göra för att nå det målet?


Det är så lätt att vi bara fokuserar på de negativa sakerna (vilket egentligen inte är jätte konstigt då negativitet har en kortare väg till hjärncentrat än positivitet) men det vi bör lägga vårt fokus på är faktiskt de delar som hunden gör bra och klarar av. Att vara bland andra hundar och människor på en begränsad yta är en stor seger för många. Vi bör även lägga vårt fokus på slutmålet och hur vi ska komma dit. Vad behöver du göra för att ni ska nå era mål? Behöver du ta längre avstånd till de andra ekipagen för att din hund ska kunna fokusera på dig? Behöver du träna upp din hunds motivation och arbetslust? Behöver du börja träna i kortare stunder så hunden fortfarande har ett driv när ni slutar? Behöver du ha ännu godare godisar eller en helt ny leksak? Behöver din hund mer uppmuntran med rösten och beröring än att faktiskt bara ge en massa godisbitar? Ja, listan kan göras hur lång som helst men min poäng i detta förblir detsamma:


Lägg inte fokus på de mindre önskvärda som din hund gör. Försök vänd på det hela istället. Lägg fokus på de delar du uppskattar hos din hund. Sedan funderar du på hur du vill att målet ska se ut samt vad ni kan göra för att nå det. Fokuserar vi mer på det positiva än det negativa kommer vi se saker på ett helt nytt sätt och det kommer bli så mycket roligare att både ha och träna hund.

Varför arbetar jag med detta?


Hade någon sagt till mitt 7-åriga jag att jag skulle arbeta med hundar (och framförallt problembeteenden) när jag blev vuxen hade jag förmodligen skrattat dem rakt upp och i ansiktet och sagt med bestämd röst ”nej, det ska jag inte”. Nejnej, mitt 7-åriga jag skulle bli sångerska. Tyvärr föddes jag inte med en vacker sångröst (dock hindrar det mig aldrig från att sjunga högt och falskt när varje tillfälle ges). Däremot föddes jag med en oerhört stor kärlek till barn och ungdomar – och där började min resa.


När jag insåg att jag aldrig skulle bli sångerska så väcktes en ny passion (eller den hade nog alltid funnits där, mitt 7-åriga jag var nog bara för ung för att förstå). Men den passionen var för barn och ungdomar som mådde psykiskt dåligt. På något sätt drogs jag till dem, eller dem till mig, jag vet inte riktigt. Men jag ville alltid hjälpa. Oavsett på vilket sätt så ville jag alltid hjälpa och finnas där. Så, vad blev min nästa stora dröm? Jo, jag skulle öppna upp mitt egna ungdomshem. Ett ungdomshem som skulle vara så mycket mer än vad dem är idag. Det skulle vara ett ungdomshem som även innefattade fritidsgård (för att sudda ut fördomarna som många har kring ungdomar som är placerade på ungdomshem), det skulle även innefatta djur - framförallt hundar (då det är bevisat att djur får oss att må så mycket bättre och kan vara till hjälp på så många olika sätt). Detta skulle även innebära att om det skulle finnas hundar eller andra djur på boendet så behövde det vara separat från övriga avdelningar på grund av allergi. Det skulle även finnas möjlighet för ungdomarna att utföra sina intressen (tex om någon hade ett oerhört stort musikintresse så skulle även den möjligheten finnas). Ja, jag hade nog tänkt på det mesta och hade en stor plan. Detta var alltså en 14-årings stora dröm. En dröm som följde med mig i många år och som jag faktiskt än idag inte riktigt släppt helt och hållet..


Men sedan blev jag vuxen och livet hände. Det förde in mig på en helt annan riktning – nämligen att börja arbeta på min mammas djurbutik. Jag älskade att vara där när jag var yngre men varje gång någon frågade mig om jag skulle ta över den som vuxen var svaret alltid nej. Jag var fast besluten om att öppna upp mitt egna ungdomshem. Jag har alltid velat gå min egna väg och att inte bli som ”alla andra”. Men livet styrde mig dit och det är något jag är oerhört tacksam och glad för och något som jag än idag tycker är oerhört roligt. Jag köpte då även min allra egna första hund, min älskade lilla Ice. Tyvärr blev Ice utsatt för en rad händelser som resulterade i problembeteenden och där började det på riktigt. Hur kan jag hjälpa honom? Vem vänder jag mig till? Hur utökar jag mina egna kunskaper? Vi hade även en hel del kunder som kom in på jobbet och bad om hjälp, tips och råd med deras hundar och mitt sug efter kunskap för att kunna hjälpa dessa (och min egna hund) bara växte mer och mer. Så jag bestämde mig för att utbilda mig till hundpsykolog. Något som inte fanns i denna stad. Och det är bland det bästa beslut jag någonsin tagit. Jag ska inte försköna något och säga att utbildningarna var lätta, för det var dem verkligen inte. Det var väldigt breda utbildningar och oerhört mycket plugg och oerhört mycket tid som behövde läggas ner. Vi hade bland annat två tentor ungefär en gång i månaden, massor av praktiktimmar som skulle göras, inlämningsuppgifter, böcker som skulle läsas, examensarbeten och jag arbetade samtidigt heltid (förutom de få dagar jag åkte upp till skolan). Men jag klararde det och all tid som jag lagt ner under 1,5 års tid blev så värt det. Jag var riktigt stolt över mig själv.


Innan jag påbörjade utbildningarna hade jag inget större intresse i att hålla kurser. Det var problembeteenden som var min stora passion. Men under utbildningens gång insåg jag att jag älskar att hålla kurser lika mycket som jag älskar att rodda i problematiker. Och framförallt, att utbilda. Oavsett om jag håller i kurser, privatträningar, föreläsningar eller beteendeutredningar så handlar det hela tiden om att utbilda. Kunskap ger förståelse och förståelse ger oss verktygen för att kunna träna och hjälpa våra hundar. Och jag älskar att arbeta med det här. Jag älskar att få utbilda, att få se ägares förståelse för deras hundar växa, att se ekipagen bli ekipage, att se samarbete utvecklas, att se relationen stärkas och allt däremellan. Och jag kan aldrig få nog. Desto mer jag arbetar med det här, desto mer lär jag mig för varje dag som går och desto mer ökar suget av att hela tiden fortsätta lära. Att fortsätta utbilda mig men inte för att jag ska ha så mycket utbildningar som möjligt på ett papper. Absolut inte. Utan för att öka min egna kunskap så jag kan hjälpa fler. Så jag kan nå ut till fler. Så jag kan utbilda och hjälpa hundar och deras ägare i en bredare grad.


Och det är varför jag arbetar med det här – för att jag älskar det!

Jennifer Haglund - Four Sense

jennifer@foursense.se

070-9633130


© 2020 COPYRIGHT

Allt material på websidan är skyddat enligt lagen om  upphovsrättslagen.